Jag saknar den här platsen och allt jag inte hinner skriva. Tankarna som aldrig blir riktigt färdiga, eftersom de aldrig riktigt kommer ut. Diskussionerna som jag har med mig själv som bara blir halvfärdiga och ständigt avbryts där inne i huvudet.
Även om jag vet varför jag inte är här, så är jag ledsen för allt som inte blir. Men allt har sin tid. Och jag måste ändå säga att jag verkligen är glad för det här året, eftersom jag äntligen på riktigt börjar bli mer tacksam för allt som faktiskt blir.
Gott Nytt År!
