Idag är det tolv år sedan jag tog studenten. TOLV ÅR!!!! Det är ju en evighet, en halv livstid, skitlänge etc etc.
Jag minns hur jag de första åren höll på sådär. ETT ÅR SEDAN! HERREGUD VAR TAR TIDEN AV?! Tre år – ojojo, fem år – shit va länge.
Nyligen var det tio år sedan. Jag stannade väl en tanke och lät det sjunka in. Sen fortsatte jag min promenad längs landsvägen.
Jag älskar att älta om hur tiden går fort. Jag älskar att ojojoja om hur tiden lurar hjärnan och om hur hjärnan lurar tiden. Jag älskar att fascineras över hur vi förhåller oss till saker i allmänhet och jag älskar att fascineras över hur vi i synnerhet låter tiden påverka hur vi förhåller oss till saker.
Jag har väl ingenting att säga om det här egentligen. Inte mer än att det här är ett av mina absoluta favoritämnen. Och att jag säkert kommer skriva mer om det. Med tiden.
